Man blir lite skakis

Två gånger första veckan jag bodde i Taiwan var det jordbävning. Det är riktigt vanligt här, och ingen bryr sig speciellt - men egentligen ska man öppna fönster och dörrar och gömma sig under en stadig möbel. Båda gångerna vaknade jag på natten av att huset skakade. Inget allvarligt dock.

Igårkväll kl 3 på natten kunde jag inte sova, så bestämde mig för att sketcha lite - har några små idéer som vill ut. Hittade Kirstens mammas pastelkritor, och tänkte att det är värt ett försök eftersom jag inte testat på sånna sedan barndomen. Lite klychigt motiv kanske, men jag ville mest måla vatten mot klippkanter:

Annars så har jag också spelat in hur "syrsorna" låter här: Högerklicka->Ladda Ner. Filen bör gå att öppna med programmet VLC om inte annat.

Tog lite fler foton, här är bilder från det campus lägenheten ligger direkt bredvid:

Och fler bilder lite varstans ifrån

Åt på restaurang, fick en riktigt god fisksoppa med nudlar för drygt 25kr.

En "poff", jättegod bulle fylld med tjock vispad grädde, just denna med kaffesmak.

Fotad fotograf utanför mitt arbetsrum

Frisörbesök

Här misstänker jag att maffian håller till!

Kan också meddela att jag idag gick på gym för andra gången här i Taiwan. Det ligger ett campus-gym ungefär 2min gång ifrån lägenheten, där jag får träna gratis! :D Fina tider. Nu ska jag jobba.

Nya brillor

Äntligen! Nu när jag har dem ser jag hur dåliga mina förra var, bara på en armlängds avstånd var de suddiga. De här har också 100% UV skydd (tror de är sådana som blir mörka när man går ut i solen, hi-tech [uppdatering: det var de inte]) och extra brett synfält, vilket gjorde mig lite åksjuk men det börjar bli bättre.

Night Market

Det är livsfarligt i trafiken. Här i Jongli finns färre trottoarer än i Taipei; på de trånga gatorna måste man som fotgängare hela tiden vara uppmärksam på de motorcyklar/scootrar som far omkring ÖVERALLT. De flesta har inte plats eller råd med bil, så var man än går ser man folk fara omkringskjutsandes på varandra på motorcyklar.

Den nedersta bilden tog jag på en sidogata till den Night Market som ligger nära mitt hem. En Night Market är ingenting som organiseras av någon, utan uppstår naturligt. Jag bor i en "professors village", ett litet bostadsområde där professorer till det intillliggande universitetet bor. Eftersom studenter är uppe sent om natten och äter ute mycket så märkte mat-och-dryck-stånds-ägare att stadsdelen bredvid universitetsområdet var mycket lukrativ.

Jag antar att det började med några få mat-stånd som började etablera sig där, varje kväll. Sen märkte fler och fler att det var ett bra ställe, och snart fanns där en Night Market - ett par gator som fylls med matstånd varje kväll, som folk över hela staden åker till om man vill äta festligt och billigt. Det är alltid fullproppat med folk, men det stoppar inte motorcyklisterna - de brukar åka in och köpa mat utan ens att kliva av MCn, sedan köra iväg.

Har tyvärr inga foton på night market men här finns några. Jag, Kirsten och Kimi (Kirstens mamma) var på night market i går och i förrgår. Har käkat massor av intressanta och framför allt supermumsiga saker. Friterad svamp, friterad kyckling, stinky tofu, nudlar, annan tofu, friterad bläckfisk, och mer som jag inte kommer ihåg. Det man dricker är för det mesta juice av olika slag, drack en citron-mjölk juice igår som var gudomlig. Kiwi-juice är också sjukt gott. Mango-juice var ok.

Vad angår dryck så dricker man iste överallt, och alla affärer säljer det på flaska och tetrapack. I Taiwan älskar de också sugrör - man brukar få ett varje gång man köper något drickbart, och oftast är dryckbehållaren gjord för att man ska kunna sticka hål någonstans med sugröret. Bubble tea är (när man vant sig) en väldigt god sorts te som säljs i små butiker lite varstans.

Traditionellt Taiwanskt kaffe med kokos-mjölk-tilltugg

Insåg efter att Joline mailade mig att det fanns ganska mycket mer att säga om mat än vad jag sagt, så här kommer några bilder på min middag idag.

Till vänster: marinerad (kanske, iaf jättegott kryddad) svamp.

I mitten: Ultra-god sötpotatis och gott kryddat ris.

Höger: Massor av grönsaker, se nedan.

Högst upp i lådan tofu. Lite nudlar, lite svamp, något som smakade precis som kyckling, men jag tror den här rätten skulle vara vegetarisk. Aubergine, lite potatis, tror de stora vita sakerna är bambu-rot. De beiga sakerna till vänster var jättebittra/beska, det enda som inte var gott i lådan. Allt som allt så älskar jag maten här.

Kirsten är i Taipei och jobbar/utbildar sig på ett företag hennes pappa har kontakter med. Vad gäller honom verkar han inte gilla mig speciellt, även om han inte verkar ogilla mig heller. Kimi gillar mig väldigt mycket verkar det som. Idag har hon styrt och ställt här i deras gamla lägenhet nästan hela dagen, antar att det är lite ensamt hemma när mannen och döttrarna är och jobbar.

Lite övrigt roligt: I Taiwan är servicen i affärer mycket bättre än i Sverige. Personerna som jobbar där är alltid jätteglada att se en, är väldigt trevliga. I allmänhet hjälper folk ofta till med mer möda än vi skulle gjort i Sverige, även om det är svårt att konkret säga hur. Mer tid, mer bry-sig-om. Vi håller på och fixar nya glasögon till mig, jag och Kimi ska hämta dem om några minuter och sedan äta sushi. I glasögonaffären fick vi vatten medan vi väntade, när vi var och mätte ögonstyrkan.

Och på tunnelbanan i Taipei såg det ut såhär:

Höhö

Flyttat in i lägenhet

Äntligen arbetsro! Nu har jag ett arbetsrum med skrivbord och en vägg jag tänker fylla med post-it lappar! Kirstens mamma har hjälpt mig jättemycket, gett mig godsaker och skämt bort mig. Så här ser det ut:

Kan också informera om att jag varit med om två små jordbävningar hittills, vaknat av att byggnaden skakar om natten. Lite läskigt, men det händer så ofta att lokalbefolkningen aldrig bryr sig. Tydligen ska man i alla fall öppna dörrar och fönster och gömma sig under en stabil möbel.

Åt också middag med Kirsten och hennes föräldrar igår på en riktigt fin restaurang med finfin utsikt, det var trevligt!

Chung-Shyan and Kimi

Kirsten <3

När man äter på restaurang i Taiwan så beställer man massor av olika sorters mat som man får in  på större fat, som man sedan delar upp mellan de som vill ha - det är ett väldigt trevligt sätt att äta på.

Nu ska jag och Kirsten försöka fixa nya glasögon, borde kosta runt 1000kr (jämför med 6000kr i Sverige). Hejs svejs!

Oplanerade saker

Oj oj!

Jet-laggen har varit lite jobbig på senaste tiden. Svårt att somna på kvällen, blir jättetrött mitt på dagen (har somnat på eftermiddagen de senaste dagarna) men har lätt att vakna i alla fall.

Idag efter buddhist-grejjen så tänkte jag att istället för att gå hem och somna så ska jag spatsera runt och hitta ett mysigt ställe att käka på istället. En 10 minuters gång från mitt hostel kikade jag in på ett restaurang-liknande ställe, där satt 3 gubbar och en tant och pratade med varandra efter en måltid, men ingen restaurangpersonal. Antog att någon av dem jobbade där och frågade om de hade dumplings. En av dem förstod lite engelska, som tur var. Det var en annan liten restaurang en 10 meter bort som hade det här stället som matsal/inneservering. Efter att ha bjudit mig på ett glas öl frågade mig lite om var jag kom ifrån, så jag satte mig ner och började prata med dem. Efter en stund beställde jag lite mat och vi umgicks väl en två timmar eller så. Skotsk 12-årig whiskey hade de också, så jag blev full på en helt vanlig eftermiddag. Oj oj.

När jag kom hem var jag ganska full, somnade och vaknade vid 7 eller så - gick ner till en restaurang och köpte lite dumplings att ta hem. Har käkat och snackat lite med personerna här, hoppas jag kan sluta slösa tid när jag flyttar (imorrn vid 14-tiden). Nu är klockan 22:20 och jag behöver få lite jobb gjort så att dagen inte känns helt bortslösad.

Ses!

ps. kommer nog inte skriva mycket mer om när jag går till restauranger, det är så vardagligt här..

The leaf refuses no wind

Dagen efter att jag anlände i Taiwan gick jag ut och utforskade området runt vandrarhemmet. Jag beskrev storstadskänslan i förra posten, så går inte igenom den närmare. Åt gott på en restaurang, riktigt billigt. 44kr för motsvarande 3-rätters i Sverige. Det här var tydligen ganska dyrt, enligt Kirsten.

Namo Amitofó. Betyder "var lojal mot oändlig/obegränsad uppvaknande/buddha". Buddha betyder egentligen bara "den som vaknat". De orden har jag sagt många gånger nu. På lördagen var jag i stan, fixade så att jag har internet på telefonen (så jag kan gå hur och var jag vill i storstan utan eftertanke, sedan kolla kartor och få väginstruktioner hem via Google Maps). Därefter köpte jag en större dumpling och gick till Shandao Temple. Där höll ett hundratal buddhister på med en fin ceremoni. I många rader låg meditationskuddar utlagda på golvet, vid varje stod en person i svart mantel och mässade sutror. Jag ställde ner mitt paraply (vanligt att ha mot solen här, "the sun is poison", som de säger) vid några andra och ställde mig vid en meditationskudde med handflatorna ihop, som de andra.

De var snart klara med mässandet, folk gick och satte sig och åt, diskuterade, etc. Jag gjorde det jag tänkt, satte mig och mediterade. Jag hade tänkt att göra det i 30 minuter eller så för sedan gå vidare i centrum och kolla butiker och mat - men icke! Några gamla tanter kom fram till mig, log varmt och gav tummen upp. Någon frågade någonting i stil med "you buddhist?" (fast mindre förståeligt). Jag lyckades gestikulera att ja, så är det. De såg mycket glada ut.

Efter kanske 15 minuter hörde jag en klocka och en trumma, och folk samlades vid meditationskuddarna igen. Jag ställde mig upp och imiterade deras rörelser (bugningar, vändningar, handrörelser, etc). En snäll gammal tant kom fram och visade mig deras sångbok med (i sanskrit/mandarin). Jag sade "jag förstår inte" (wo tim po tong) och log. Hon log tillbaka och stod vid mig i de 30-50 minuter det höll på och pekade på varje tecken när stavelsen sjöngs. Jag sjöng med i de långsammare partierna där jag han immitera stavelserna innan de sjungits färdigt. Ibland var det repetitioner, så jag lärde mig ett (1) tecken! En tant till kom till oss och sjöng med, så det blev lättare för mig att höra stavelserna.

Efteråt samlades en fyra gamla tanter runt mig. Första pratade de ett tag, sedan fick någon av dem en idé, blev lite exalterad och sade något till de andra. De ville att jag skulle komma med dem till ett buddhistcenter, där de nästa dag skulle börja en 7-dagars meditationsretreat. Det var dock väldigt svårt för dem att tala om det för mig, eftersom bara en av dem kunde ytterst lite engelska. Det de kunde säga var i princip "you come amitofó, amito buddha", "you come every day". De sade "you come every day" flera gånger, vilket lät lite konstigt. Efter lite ytterligare diskussion kom jag fram till att de ville visa mig ett annat tempel (skillnaden mellan tempel och center ligger bara i vilken sorts byggnad meditationssalen ligger i, tror jag).

Kirsten hade ju varnat mig för att följa med folk, men tanterna verkade så hjärtliga och harmlösa att det kändes larvigt. Dessutom tyckte jag också att jag hade en väldig tur att få se lite ytterligare, mindre turistiga, saker. Det var ju ett roligt sammanträffande att jag träffat dem, och dumt att slösa bort sådan tur bara för lite paranoia. Jag hängde med dem några tunnelbanestationer bort, och sedan till deras buddhistcenter. Väl där fanns en 40-årig advokat, Chris, som kunde engelska. Han talade om deras regler för mig (varje center har olika). I deras gående meditation repeterar de, om och om igen, Namo Amitofó. Är man där själv, utanför en ceremoni, ska man göra gående meditation. Då går man runt på mattorna i salen, längs med väggar med ett par hundratal exemplar av samma tyg-affisch (se nedan). Ur högtalare i taket hörs hela tiden en repeterande melodi av röster som säger Amitofo, fyra gånger, sedan om igen. I den gående meditationen landar man sitt högra steg när Amitofo sägs. Man går långsamt, och sjunger med. Det är väldigt fridfullt. I meditationssalen har de också altare och andra vackra och dekorerade saker, men det hela är mycket mer avskalat än en kyrka.

Efter rundvisningen var jag med dem i en ceremoni där de förberedde centret för den kommande 7-dagars meditationen, sedan åt vi vegansk mat (utan lök, eftersom de tydligen skapar begär). Under meditationsretreaten är man där från 8:30 till 17:30. Först sjungs några introduktionssaker, sedan utförs en recitering av en sutra. Alla sjunger tillsammans, i kör. Sedan en gångmeditation, sedan sittandes meditation där bara "amitofó" repeteras om och om, i 30 minuter, snabbare och snabbare. Sedan 10 minuters tyst meditation, sedan ytterligare 30 minuters amitofó, och ännu en gående meditation. Sedan det hela igen, fast istället för sutra med två meditationsrundor. Efter det lunch, klockan 12. Sedan fler meditationsrundor.

Jag har varit med alla dagar förutom idag, fast jag går hem efter lunch för att jobba.

Har träffat Kirsten 2 gånger hittills. Igår åt jag på restaurang med henne och hennes far, idag åt vi ute själva. På lördag flyttar jag till Kirstens föräldrars gamla lägenhet (sparar runt 7 euro om dagen), Chris verkar lite ledsen för det, jag är den första utlänningen som kommit till deras meditationscenter någonsin (och det har funnits i ungefär 20 år). Det finns meditationscenter i staden jag ska till också, så för mig gör det inte så mycket. Det bästa är att jag kommer att kunna träffa Kirsten nästan varje dag, och kommer få mycket bättre arbetsro. Det är väldigt svårt att få jobb gjort här på vandrarhemmet. För mycket trevligt folk att prata med.

En mycket trevlig person som bodde här samma dag jag hittade buddhistcentret var Kyle, en kille från Singapore som var jäkligt bra på engelska, kinesiska, japanska, och fler. Han var också buddhist, tänk det! Vi diskuterade mycket tillsammans med de brittiska tjejerna som bor här två månader för att plugga mandarin och Jenny, en amerikansk/kines som också varit otroligt schysst att prata med. Kyle är grafisk designer och har hjälpt till att organisera en buddhistisk filmfestival i Singapore, och skulle på morgondagen iväg till Bankok för att vara tempelpojke i en månad. I september ska han till en 3-dagars utbildningsgrej i Indien med Dalai Lama som lärare, som han bjöd med mig på. Eftersom jag ändå måste ut ur Taiwan i slutet av augusti så tänkte jag att det blir perfekt att åka till Delhi, för att sedan antingen åka tillbaka till Taiwan eller till Sverige, beroende på jobb och immigrationsmyndigheterna här i Taiwan. Jag sade att jag definitivt vill hänga med, men just nu ser det ut som om ekonomin inte kommer att gå ihop.

Det blev mycket skrivet eftersom jag haft mycket att gå igenom. I framtiden kommer varje post troligtvis att bli mycket kortare. Ses.

Taiwan dag 1

Eftersom det här är den första blogposten så tänkte jag väl mest säga att den här bloggen är till för att mina nära ska kunna hålla reda på vad jag gör, och för att jag själv ska kunna läsa den i framtiden.

Veckorna innan Taiwan var mest fyllda med jobb för mig, först behövde jag bli färdig med mitt och jespers projekt, men när det var dags för redovisning så var vi inte speciellt färdiga trots ihärdigt jobb. Därefter jobbade jag med projektspecifikationer och sånt för det projekt jag gör åt Institutionen för datavetenskap på LiU. När det var färdigt började jag genast packa ihop mina ägodelar för att fixa in dem i Andy & Frasses förråd. Anledningen till att jag sagt upp mitt studentrum är för att jag ska kunna ha friheten att stanna kvar i Taiwan i upp till ett år om jag kan.

Trots att jag började packa i relativt god tid så blev vi ändå tvugna att jobba idogt från 10 på tisdagssmorgonen till 5:40 på onsdagsmorgonen, då Taxin körde oss till resecentrum, varifrån vi bussade till Stockholm, sedan buss till Arlanda, och flyg till Amsterdam. Därifrån hade vi olika flyg; mitt gick till Taipei via Bankok, medan Kirstens gick via Hong Kong.

Väl i Taoyuan Airport så kändes det inte alls så svårt att ta sig runt som jag hade väntat. Även om det är få som kan bra engelska så kan man alltid krångla sig runt med handrörelser, eller hitta någon som kan mer engelska. Jag hittade snabbt min buss till Taipei Main Station. När jag satte foten utanför flygplatsen slog den varma och mycket fuktiga luften mot mig, och mina glasögon immade upp. Oj oj, tänkte jag. Efter 40 minuters bussande kom jag till Taipei Main Station, där fungerade tunnelbanan ungefär som i Stockholm - no problems.

Väl ute ur tunnelbanan var det en bit att gå till mitt Hostel, och jag började ångra att jag hade långbyxor på mig. I Taipei är storstaden mycket större än Stockholm, men framför allt mycket mycket trängre. Byggnaderna är byggda så att de är mindre på bottenvåningen än övriga våningar - detta ger skön och nödvändig skugga för gående, och mer utrymme i byggnader. Det ger också en känsla av trängsel, och gör det svårare att se vad som står på alla hundratals skyltar som trängs för uppmärksamhet (men de är på Kinesiska så jag förstår dem ändå inte). Under överhangen trängs många små butiker, de flesta är trånga korridorer som räcker en bit in i byggnaden. Mängder av små affärer finns absolut överallt, och små restauranger, caféer, is-té-försäljare, etc, etc. Utöver detta så trängs man med massor av matstånd, och så allt folk.

Då och då försvinner överhangen och man får gå på 0.5m smala trottoarer istället. De brukar också försvinna då och då, så då får man gå på gatan. Jag trodde inte jag skulle tycka om "storstan" när jag gick igenom det den första kvällen, men nu gillar jag det starkt.

Med lite hjälp från lokalbefolkningen lyckades jag hitta mitt vandrarhem utan att gå fel, och hittade en telefonaffär där jag köpte ett SIM-kort på vägen. Väl "hemma" (jag äger ju ingen egen boplats längre) tog jag världens skönaste dusch.